Ärlighet varar längst?

Är det en självklarhet att ärlighet varar längst? Och vad betyder det att vara ärlig egentligen? Om du har fått för dig att du ska vara ärlig och att det är det bästa, fundera även på följande:

• Uppriktighet, rakhet
  
• Lyhördhet
• Känslolöshet
  
• Empati
• Självrannsakan
  

I mitt förra förhållande tryckte jag mycket på att vi skulle vara ärliga och raka mot varandra. Det är viktigt att säga vad man tycker till varandra. Nu anser jag att det var en mycket olycklig och felaktig strategi. Det fick i alla fall oss att fokusera på de dåliga sakerna med förhållandet. Att hela tiden ta upp saker som borde förändras till det bättre.

Inställningen är oerhört viktig. Om jag ska vara lycklig i mitt liv - vilket jag har för avsikt att vara, så måste jag fokusera på det positiva istället för det negativa. Fokusera på att hitta bra saker istället för dåliga. Naturligtvis dyker det upp dåliga saker i mitt förhållande och i alla relationer med andra människor. Ska jag då vara "ärlig" och berätta vad som tynger mig? NIX. Inte innan jag har självrannsakat mig. Innan jag låter min omgivning falla offer för en negativ känsla försöker jag att förstå varför den uppkommit. I förrgår var jag oerhört lättirriterad efter min löptur för att jag inte hade ätit. Då är det bara att hålla käften och fixa mat. Inte "vara ärlig" och berätta att jag irriterar mig på att han gör si och så.

Om jag nu har självransakat mig och kommit fram till att jag ändå vill "vara ärlig" och berätta om det negativa som tynger mig så behöver jag vara lite empatisk. Fundera lite över hur mitt budskap kommer att tas emot. Är det verkligen rätt att säga det jag tänker säga? Kommer det att tjäna mitt syfte eller göra mer illa än gott?

Om jag nu fortfarande vill föra fram min negativa kritik eller vad det nu må vara, så gäller det att uttrycka det på rätt sätt. Att vara försiktig och känslig i kommunikationen.

Likadant gäller det att vara lyhörd för andra människor. Det är inte lätt att säga något negativt till en annan människa. Hur gör man om man inte har lust att umgås med någon som ringer? Om jag frågar en person ett par gånger om vi ska hitta på något och båda gångerna får nekande svar så avvaktar jag och låter den personen höra av sig. Har inte personen lust att umgås med mig så hör den inte av sig och då får det vara. I det här fallet behöver inte personen vara "ärlig" och göra en lång utläggning om varför den inte vill umgås med mig. Jag fattar liksom det ändå och kan umgås med andra vänner.

En del gömmer sig bakom masken "ärlighet" och tillåter sig därmed att vara känslokalla, empatilösa, ha dålig lyhördhet och ingen självrannsakan. Jag vet. Jag har gjort det många gånger.